Tal på svenska
TAL TILL DE UTEXAMINERADE
 
Dekanus Pirjo Hiidenmaa

 

Bästa nya kandidater, magistrar och doktorer! 

 

Bästa festdeltagare 

 

Idag har vi den stora glädjen att fira nya examina.  

 

Bästa utexaminerade, ni får er examen i en värld av förändringar, och under hela er studietid har vi fått bevittna en lång rad av omvälvande förändringar: en pandemi som stängde våra dörrar; en energikris som utmanar våra invanda konsumtionsmönster; krig som rubbar vår trygghet i grunden. 

 

Till samma omvälvningar hör att artificiell intelligens väller in i vår verklighet. Tidvis beskrivs AI med superlativ och tidvis som ett hot. Till de oförutsägbara tekniska förändringar som sveper fram likt en tsunami hör de toppeffektiva kvantdatorerna, som på några sekunder kan utföra beräkningar som tidigare skulle ha tagit veckor, och som på så sätt förändrar arbetet och samhället. 

 

Alla dessa förändringar handlar om teknik eller naturkrafter. Men vi humanister befinner oss i dessa förändringars kärna trots att vi inte bygger maskiner, utvecklar vacciner eller analyserar klimatförändringen. 

 

Våra utbildningar, de må vara i språk, kulturer, konst eller historia, har lärt oss att fråga efter sakers betydelse. Och betydelser är ju vad det handlar om i livet:  

Under pandemin uppstod frågor om skillnaden mellan distanskommunikation och kommunikation där parterna är närvarande i samma rum, om individens rättigheter och vilka rättigheter som kan frångås för det allmänna bästa, om skillnaden mellan ett privat samtal och en text skriven för en bred allmänhet, om hur en nations identitet uppstår och om språkets roll i förståelsen av historiska förändringar. Ni kan analysera den här dagen i förhållande till historien: covid under detta decennium, spanska sjukan hundra år tidigare, digerdöden ännu tidigare. Hur förändrade kommunikationstekniken avstånd och tidsuppfattning: brev, telefon, e-post, sociala medier? Hur har människor, organisationer och samhällen levat, hanterat kriser, återhämtat sig och förnyat sig? Vilka innebörder och tolkningar ger vi vår tids läskunnighetsutveckling, den språkliga diversifieringen, ekonomi- och militariseringsdiskursen?  

Vi behöver uttryckligen humanister som frågar vad olika fenomen betyder och vilka betydelser människor har gett dem under olika tider.  

 

Universitetet är inte till för att lära ut färdig kunskap och färdiga tolkningsmodeller. Ni får visserligen kunskaper och de kunskaperna gäller just nu, men under ert yrkesliv kommer ni att ställas inför alldeles nya situationer. Ert yrkesliv är uppskattningsvis 80 000 timmar. Under de timmarna blir ni tvungna att lära er nytt och agera i situationer som ni idag inte kan föreställa er.  

 

Ingen i vår generation hade heller kunnat föreställa sig för något år sedan att vi skulle drabbas av en pandemi eller att artificiell intelligens och språkmodeller skulle vara en väsentlig del av vår vardag. Vi, alltså många av era lärare, har studerat på den tiden då det inte fanns mobiltelefoner, internet eller sociala medier. Vi har varit tvungna att ständigt uppdatera våra kunskaper och uppfattningar om världen. Ni kommer att få uppleva många förändringar och omvälvningar under ert yrkesliv. Ett av målen med era studier är att ge er inspiration och förmåga att skaffa ny kunskap och stödja er på ny forskning. Ni kommer också att glömma mycket av de ni har lärt er: årtal, teorier, begrepp, definitioner, indelningar...    

 

Vid vår fakultet finns det 50 discipliner, så ni har fördjupat er i information, källkritik och lärande genom att studera många olika vetenskapsområden. Vår fakultet ansvarar för att världen tillförs kunskap och förståelse om många områden, från antiken och arkeologin till språkteknologi, modern litteratur samt konst- och kulturforskning.  

 

Våra humanistiska examina förbereder inte för något specifikt yrke. Endast lärare och översättare ska uppfylla tydliga kompetenskriterier i sitt arbete. Var fjärde humanist blir lärare – vilket är fint, eftersom det är skolan och goda lärare som ligger till grund för den visdom och välfärd som vi idag har i vårt land. Detta är ett exempel på universitetens betydelse: Vi upprätthåller livsviktiga samhällsfunktioner genom att varje år förse skolor, bibliotek, förvaltning, ambassader och kultursektorn med nya experter som är insatta i forskningskunskap. 

 

Studietiden är också annat än att uppfylla utbildningsprogrammets mål. Det är en tid då man knyter nya vänskapsband, band som kanske varar livet ut. Privatlivet kan förändras, rentav vändas upp och ner – det nya egna livet medför nya arrangemang. Studenten lär sig också universitetets och den akademiska världens traditioner: snapsvisor och vetenskaplig praxis, ämnesföreningens och studentpolitikens påverkanskanaler. Det finns ämnesföreningar, nationer och hobbyföreningar. Jag hoppas att ni också den vägen har fått inspirerande upplevelser. Ett av universitetets särdrag som jag hoppas ni lägger på minnet är att här sköts ärenden i ett trepartssystem: alla beslut fattas tillsammans av professorer, studenter och mellangrupperna. Ett så jämlikt och demokratiskt förfarande finner ni knappast på alla arbetsplatser. Livslånga vänskaper är betydelsefulla, men det är också livslånga bekantskaper: det är en glädje att minnas att den och den kurskamraten eller nationskompisen nu arbetar på översättningsbyrå eller vid utrikesministeriet. Kan jag be hen tala vid vårt möte eller kan hen eventuellt tipsa om det eller det?  

 

Och arbetsplatserna? Humanister hittar arbete. Det har tiotals magistrar och doktorer visat när de har lämnat universitetet. Det finns inte nödvändigtvis arbetsplatser inom den egna branschen, men karriärservicens statistik visar att humanister arbetar med bland annat undervisning, kommunikation, krävande expertuppdrag, förvaltning, inom kulturbranschen, vid museer och som diplomater. År 2030 kommer ni att få en karriärenkät som frågar: Var är du och vad gör du? Svara på enkäten, för det hjälper nya utexaminerade.  

 

När ni nu har er examen kan ni med lätta steg lämna universitetet och gå mot något nytt. Men kom ihåg att universitetet inte vill lämna er. Ni är välkomna på alumnevenemang, både universitetets allmänna och de som gäller era egna områden. Ni kan besöka Tankehörnan, gå till biblioteken, lyssna på Studia Generalia-föreläsningar, delta i läsecirklar. Att gå med i alumngemenskapen är gratis. Den är Finlands största expertgemenskap. Ni hittar den på universitetets webbplats.  

 

Jag vill ännu återkomma till den artificiella intelligensen. Vi ska kanske inte stirra oss blinda på AI och vad den kan göra. Låt oss hellre fråga vad för slags mervärde människan har i denna värld. Vad har människan som maskiner och naturkrafter inte kan åstadkomma utan som det krävs en människa till?   

 

Om Zacharias Topelius som var universitetets rektor på 1870-talet hade kunnat fråga AI hur levnadsförhållandena i dessa trakter skulle kunna förbättras, så hade AI inte kunnat hitta på att Finland borde bli självständigt, att kvinnor ska ha rösträtt och att den jämlika grundskolan är bättre än systemet med två parallella skolor. När människan kommer med nya idéer kan AI nog vaska fram oändliga variationer på dem enligt sina egna algoritmer. Men bara människan och den mänskliga gemenskapen kan bestämma vad som är viktigt och/eller viktigare än annat. 

 

Det här behövs ni till: att förstå, tolka, ge tankar en betydelse och ett värde, skapa nytt. Ta modigt er plats i världen! Största delen av mina 80 000 arbetstimmar börjar nu vara bakom mig, så jag vågar mig på att ge er tre råd: 

 

  • Var för något. Driv de frågor som är viktiga för dig. På det sättet åstadkommer du mer än genom att motsätta dig och kritisera. 

  • Var kritisk. När vi kritiserar andras tankar är det värt att minnas att också våra egna tankegångar mår bra av lite frisk luft och nya idéer. 

  • Det är bra att blicka både nära och långt bort. Livet är en jakt på drömmar, att söka framtida lycka, men det är också vardagliga saker och möten. Om du har blicken fäst på en avlägsen dröm ser du inte vad som finns nära dig och vad det är bra att satsa på just nu. Om du bara tittar på det som är nära, kan skogen skymmas av träden. Sikta mot dina drömmar, men ta ett steg mot dem varje dag! 

 

 Jag önskar alla en riktigt fin examensdag.  

 

 

TAL AV EN ALUMN

Eveliina Halkomäki

 

Bästa utexaminerade, ärade festdeltagare 

Det är en stor ära för mig att vara här idag – inte bara som talare utan som en av er, en som har färdats en liknande väg som ni. Jag kommer bra ihåg hur glad, lycklig och stolt över min prestation jag var på min examensdag – och det är jag fortfarande. Det är ett privilegium att ta examen vid Humanistiska fakulteten. 

I bakhuvudet fanns emellertid en tanke, en fråga: Vad nu? Åt vilket håll ska jag gå? Kanske någon av er går i likadana tankar just nu. Framför er ligger en framtid som verkar både lovande och aningen oviss. Men dessa tankar är normala. De betyder inte att du inte är färdig, utan att du går mot något som ännu är okänt för dig. Och det är det fina med alltihop. 

Jag blev själv filosofie magister i historia 2023. Av en slump fick jag under studierna jobb inom statsförvaltningen, på Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, och den vägen förde mig till Nationella kommittén för medicinsk forskningsetik, Tukija. Jag, en humanist, arbetade inom området för etisk bedömning av kliniska läkemedelsprövningar och därifrån gick vägen ännu djupare in i forskningsetiken. Vem hade kunnat tro det? 

Min karriärväg är ingalunda den enda rätta, men den berättar något väsentligt om den humanistiska utbildningen: den begränsar inte, utan öppnar möjligheter. Den placerar dig inte i ett visst fack, utan ger dig verktyg att förstå världen, samhället och människor på många olika sätt. 

Medan jag studerade fick jag ofta frågan om vad jag tänker ha som yrke. Ni har säkert själva fått samma frågor: ”Ska du bli lärare eller forskare, eller tänkte du ännu studera något annat?” 

Men med tiden har jag lärt mig att vi inte behöver kunna definiera oss med en titel eller genom vad vi arbetar med. Om vi ändå vill definiera oss själva, låt oss då göra det genom vår kunskap.  Vi kan ställa frågor, lyssna och tolka. Och i dessa tider är det exceptionellt värdefullt. I arbetslivet händer det varje dag att jag behöver förstå historia, språk, kultur, betydelser och hur människor påverkas av dem.  I sådana stunder hjälper det inte att endast ha kunskaper om ett visst specifikt område, om du inte kan läsa mellan raderna. Och jo, verkligen: ibland känns det som att det inte finns en färdig plats för en humanist. Men just då öppnar sig möjligheten att skapa en sådan plats själv. 

Framtiden och ovissheten går ofta hand i hand. Jag tror inte någon av oss – åtminstone inte värst många – har hamnat just precis på den plats hen planerade före eller i början av studierna. Vägen löper inte alltid rakt. Men en sak är säker: vi humanister klarar oss. 

Vi är analytiska, kritiska, kreativa och kan kommunicera. Vi kan leda oss själva och också leda andra. Vi är inte rädda att tänka annorlunda, och vi ser sådana fenomen i samhället som alla inte märker. 

Och jo: ibland är det tillåtet att tvivla på sig själv, det hör till saken. Tvivel är ett tecken på mänsklighet, men ge inte tvivlet alltför stor makt. Tro på er själva och på framtiden. 

Men vad vågar vi önska oss av framtiden? Min erfarenhet är att det är värt att följa det som genuint intresserar en, även om det inte är en tydlig arbetsplats eller karriär. Grip de tillfällen som kommer – även om de inte är så lockande. Just de tillfällena kan ta er på överraskande vägar och lära er saker ni annars inte hade lärt er. Lämna också plats åt slumpen. Viktigast är ändå att minnas att inget val är slutgiltigt. Humanistens styrka är att röra sig, utvecklas och lära sig nytt.